Semester i Portugal. Andra dagen.

Vi vaknade vid sju-tiden  efter en god natts sömn och gjorde oss i ordning för frukost. På frukostbordet  fanns det mycket att välja på. Väldigt mycket frukt, god yoghurt ,  flera brödsorter. Grönsaker och ost. Dessutom äggröra, korv och vita bönor. Flera sorters juicer. Kaffe och croissanter. Det blev med andra ord en rejäl frukost, innan vi begav oss ut på upptäcktsfärd. 

Jag la en del av mina pengar i min plånbok, när dagen var slut så var jag irriterad över att jag inte hade lagt lite mindre pengar i plånboken. Sedan la jag resten av pengarna,  körkort  och kreditkort och telefonen i en liten tygficka som jag sytt. Den förvaras innanför mina byxor i ett gummiband. 

Vi gick ut i det finna vädret och ner till tågstationen.  Vi bestämde oss för att köpa en biljett som varade i tre dygn, och vi kunde åka hur mycket vi ville.  Tågen gick rätt tät så det var smidigt att åka tåg in till Lissabon.  Tågresan  tog ungefär  en kvart  från Estoril,  och tåget stannade vid de flesta stationerna. Men vi såg intressanta saker i Belém  men  där stannade inte tåget. Vi gick av i  Lissabon och promenerade in i staden. Hela staden är verkligen byggd på berg. Man ser hur husen kryper upp utefter berget.

Vi hade bestämt oss för att vi skulle börja med ett område som heter Alfama. För att komma dit fick vi  gå på små trånga gator smala  branta och  uppåt,  och därefter nerför.

Här kan inte ens bilar köra.

De bygger till lite som behövs.

Men det blir väldigt fint och personligt.

Det är rätt ofta trappor istället för gata. Ni ser el-ledningen mellan husfasaderna.

Tvätten hänger tät inpå fasaderna.

Smala trappor, inga svårigheter att prata med grannarna tvärs över gatan.

Lite bredare trappor.

En liten uteplats, har de klämt in, utanför sin entré. Även fågeln har fått komma ut. De hade ofta sina fågelburar hängande på husfasaden och ibland någon handduk eller tyg över för att skulle  få skugga. Så det blev väldigt mycket fågelkvitter när de hörde varandra.

Miljöskadad som jag blivit av mitt jobb ,så undrar jag hur det går för dem som blir akut sjuka, hur kommer en ambulans ens  i  närheten av bostäderna ? Handikappade har inte en chans att bo här. Men mysigt att gå runt här några dagar är det.

En uteservering, de fanns runt varje hörn. Lite julpynt tyckte de var fint.

Ni ser alla el-ledningar, härs och tvärs. Det känns faktiskt lite farligt och även ur brandsynpunkt, kan det inte vara bra.

En liten uteservering, allt går  att klämma in tydligen.

Vi kom till ett torg  Largo das Portas do Sol och  drack  varsin öl medan vi tittade på utsikten över havet och ut över hustaken och planerade hur vi skulle gå.

 

 

Det renoveras väldigt mycket och det behövs verkligen. Ni ser att ett litet hus är byggt på det andra husets tak.

Vi ville hitta ett torg där en spårvagn nr. 22 skulle avgå från. Så vi traskade  in i gränderna igen och kom plötsligt till det torget  Praca da Figueira . Den hade vi planerat att åka med så det var roligt att vi hittade den. Här syns mönstret gjort av olika stenar runt statyn,  det finns mönster av olika slag nästan överallt.         

Det var en liten spårvagn och det gick på folk hela tiden, så den blev rätt full.

 Den åkte i branta backar och smala gator och föraren ansåg att han var nr 1. Alla fick se upp. Lite berg och dalbana över det hela var det.   Någon försökte fotografera honom men  det fick dom inte.

 

När vi åkt en stund så kände vi att vi nog skulle gå av och när vi kom av så  upptäckte vi att vi var på torget  Largo das Portas do Sol igen,  där vi tog en öl några timmar innan.                       Vi åt lite lunch och avböjde att köpa träarmband av en gatuförsäljare.  När vi ätit färdigt så såg jag en souvenirbutik och sa att nu köper vi lite vykort att skicka hem. Det stod två yngre män utanför och pratade och skrattade. När de såg oss komma så gick den ena in i butiken och den andra stannade utanför. Vi köpte några kort och frimärken. Jag la ner dom i min ryggsäck och drog igen den med snodden. Kompisen stod i dörren när jag gick ut och en liten bit efter mig kom gubben. Vi gick upp i gränderna och på en gräsplätt satt en kille och spelade gitarr.

 Han hette Tito Goncaves och spelade fint så vi köpte en cd som han spelat in och sålde.  Jag vände ryggen åt gubben och sa att lägg ner den i min ryggsäck. Då säger han att du ska ju inte gå och ha den så öppen.  Jag blev lite fundersam men tänkte inte så noga på det.  Lite senare så behövde jag gå på toa, och tänkte se om jag hade något mynt och då upptäckte jag att min plånbok var borta. Jag letade och letade men den fanns inte. Det kändes först väldigt jobbigt. Jag försökte tänka efter och den enda jag kunde tänka mig ha tagit den var killen i butiksdörren. Jag blev så förbannad så jag skickade det onda ögat på honom, Att han skulle bli akut sjuk och ångra att han stulit från mig.  När jag tänkt lite till så insåg jag att det kunde varit mycket värre. Han fick bara pengar och min tågbiljett, varken körkort, pass eller kreditkort. Jag kände mig väldigt nöjd med min lilla påse med mina viktiga ägodelar.  Jag måste trots allt medge att han var rätt skicklig,  jag hoppas och tror att han nog inte var ute efter pengar utan körkort och pass, som nog är mer attraktivt  att få tag i. Var det så, då vann ju jag i alla fall.

Vi gick upp till Castelo de Sao Jorge. Det var en lång trappa som ledde upp till borgen.

När vi skulle gå därifrån gick vi nästan som i en labyrint, vi kom tillbaka till borgens ingång ett par gånger innan vi kom ut i gränderna igen. 

Vi gick och tittade på  kyrkan Santa Engracia  som började byggas på 1600-talet men kupolen blev inte färdig förrän år 1966 och det byggs än idag ser vi. 

 Att jobba på Santa Engracia har blivit ett uttryck för något som aldrig blir färdigt.

Därpå besökte vi klostret Igreja e Mosteiro de São Vicente de Fora. Bara namnet är pampigt. Det var helt sagolikt där inne. Det är ett romerskt katolskt kloster så jag kände mig väldigt hemma i själva atmosfären. Det blev flashback  till min tid när jag gick i klosterskola, en tid som jag tyckte var väldigt bra.  Här ser man de två tornen på klostret.

Det här underbara klostret har sitt ursprung från år 1147 då det byggdes av kung Afonso Henriques till vördnad av Lissabons skyddshelgon St.Vincent.

Klostret fungerar i dag som en Pantheon för patriarkerna och de portugisiska kungarna i dynastin av Braganca.

Dessa små vattenfall möter man när man går in till klostret. Porlande vatten och blomster rabatter. Där finns bänkar att sitta på om man vill vila en stund.

Det finns vita och blå azulejos i hela klostret. Så många som 30 st.  är fabler av La Fontaine.

 

I alla gångar,  fanns denna utsmyckning.

 

Under de anspråkslösa bänkarna fanns det azulejos.

 

 

Vilka underbara golv.

Jag är rätt glad i dörrar och det kan inte Portugal skryta med vad jag har kunnat se, men här inne fanns det mycket finna dörrar.

Dessa innegårdar, känner jag igen från min klosterskola. Det var vår skolgård.

 

 

Här fanns många pampiga kistor. Det var kungar och drottningar med vackra namn.

 Azulejos på sidorna och en bastant dörr, vackert.

 

Uppe på takterrassen ända uppe vid kyrk-klockorna var det en otrolig utsikt . Det var en brant smal trappa som ledde dit upp och hade man otur så slog klockan när man precis kom upp. Det blev öronbedövande.

 

 

 

När vi gick på hantverksgatorna så hittade vi ett ställe där en tjej satt och målade azulejos.  Hon restaurerade  åt klostret. Kakelplattorna målas först och sedan bränns de i en ugn. Hon målade även azulejos som hon sålde.

 

 

Det växer i varje spricka eller hålrum, det måste vara jobbigt med allt ogräs och annat som växer där det inte ska växa. 

 

När vi framemot eftermiddagen var trötta och bestämde oss för att åka hem till hotellet så gick vi förbi några som tränade på att gå balansgång på ett rep. De var riktigt duktiga.

 

Vi gick till tågstationen och där fick vi köpa en ny biljett till mig då den andra blev stulen. Sedan var det skönt att sitta en stund efter allt gående hela dagen. När tåget åkte förbi Belém så stannade den inte, vilket vi tyckte var konstigt. Vi kopplade av med en öl på balkongen och sedan gick vi ner och åt en buffé.

Mycket nöjd med dagen, den har varit riktigt bra, vi har set och upplevt massor,  till och med upplevt lite mer  än vad jag önskat.