torsdag 24 juli 2014

Semester i Portugal. Elfte dagen.





Jag vaknade vid femtiden och stod på balkongen en stund. Tuppen har inte vaknat ännu, eller om han är instängd över natten.  Förrådslängorna som ligger nedanför vår balkong, där var det aktiviteter så här tidigt.



Där är annars aktiviteter på kvällarna. Jag har inte lyckats räkna ut vad de gör. Det är bara gubbar eller pojkar inga kvinnor.


I dag efter frukost åkte vi till ett naturreservat utanför Tavira som heter Castro Marim. Det var inte helt lätt att hitta dit och vi ville inte åka in i Spanien. Det var beläget rätt nära Spanska gränsen

 
 
 

Det var en vacker vy ut över markerna. Ett mysigt hus fanns det här uppe. Måste vara någon fågelskådare som bor där på somrarna.


Även naturvårdsverket hade en byggnad här. 


Jag hittade flera fina stenar här uppe.  

Vi åkte till en sandstrand. Jag ville gå i Atlantens vatten. Vi var vid Rio Sequa som rinner ut i Ria Formossa. Det var en rätt fin sandstrand med mycket stenar och snäckor.  Så det blev några snäckor också.

 
 
 
 
 

När vi gick där och letade snäckor och stenar så kom det en äldre man med två hundar, den ena gick precis bakom mig och nosade lite i mina knäveck. Då höll jag ner handen och då slickade han mig på handen och viftade på svansen, jag sa till honom att han var fin. Men det fick vi båda ångra. Mannen skällde på hunden och sa antagligen till den att han uppfört sig fel. Hunden hukade sig och la svansen mellan benen, jag blev så ledsen för det var ju mitt fel, inte hundens. Den andra hunden var tydligen äldre och hade lärt sig sin läxa. Han gick en lång omväg runt oss och sneglade skyggt åt vårt håll. Hade min blick kunnat döda hade nog ägaren varit död nu.   

 

Vi åkte tillbaka till Olhão och handlade lite bröd, ost, öl och skinka.   Vi äter lite lätt lunch nu på dagen för i kväll ska vi till restaurangen där vi bokat bord hos Mr Brito. Jag tänkte att vi kunde sitta i parken vid kajen och äta, men gubben ville gå till vårt hotell. Det var nog bra för i parken sitter mest hemlösa och deras meny var rätt begränsad.  Jag såg en man som skulle äta mat han hade med sig.  Jag trodde han hade en burk med pastej eller dylikt, men när jag läste på burken så var det hundmat. Det behöver inte vara dåligt, det är nog samma aromer och e-numer som i vår mat.   

Vi gjorde oss iordning för att vår sista kväll gå till restaurangen med levande musik. Promenaden dit gick utefter kajen. Väl framme blev vi väl mottagna och fick ett bord en bit från musiken, dukat för oss två.

 
 

Vi beställde från menyn, jag en fiskrätt som de rekommenderade, gubben en kötträtt. Där fanns även buffé, som många tog. På buffén fanns ris, bönor, potatis och grönsaker.

 
 
 

Sedan kom de ut med grillade spett med korv, kyckling, kött och ananas och skar upp vid bordet. De återkom så många gånger gästen ville. Varje kypare skrev upp på en griffeltavla när han lämnat kött vid  något bord. Det blev så att mot slutet av kvällen så blev det liv bland personalen då de inte var överens om det som stod på tavlan, de var nog inte helt nyktra personalen heller.  De hade pappersdukar och skrev direkt på bordet om det var något gästen inte ville ha, ex. griskött.

 

 Musiken var en trubadur som gjorde ett tappert försök.  Det var bara män i personalen, men i köket fanns det tydligen kvinnor för det smög ut en kvinna ibland och fyllde på buffén. I kväll fick vi välja vilket vin vi ville ha,  det fick vi inte sist. Vi beställde dessert och då fick vi den direkt från en kyl. Han tog inte bort locket en gång, på burkarna  innan han serverade oss. När vi betalade så fick vi en liten shot, en liten drink i ett snapsglas. Vi gick hem i ett ljummet väder säkert 24 gr. varmt.

Den här sista natten sov jag dåligt. När kl. var ett så vaknade jag av att det var så varmt, trots öppen balkongdörr. Vid halv tre var det disco någonstans. Vid kl. fyra är tuppen vaken. När kl. var halv sex gick jag upp och packade det sista. När vi checkat ut så gick vi en promenad innan frukosten. Det var ebb och många var redan ute och plockade i sanden. Jag frågade en man som höll på att plocka ihop sina saker, vad de plockar för något. Han kunde ingen engelska men han sa att de plockar amuas, lät det som. Vi har fått fram att det är musslor, troligen hjärtmusslor.

 

 Hemresan gick bra, vi hade bra sikt från planet över Portugal och sedan bergen i Spanien. Jag kan förstå att Eta kunde gömma sig uppe i Pyrenéerna. Vi kom hem till ett gråkallt Sverige men gött att vara hemma igen. Roligt att få uppleva Portugal och deras kultur, tur med vädret hade vi också,  bättre för varmt än regn hela tiden. Nu är det många intryck att smälta.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

torsdag 17 juli 2014

Semester i Portugal. tionde dagen.



I dag bär det av ut i fågelmarkerna, efter frukosten. Vi åkte mot Faro men svängde höger strax innan flygplatsen. När vi kom till början av fågelområdet så fanns där stora skyltar att det var privat väg. Det var nog inte riktigt sant, men vi parkerade bilen vid vägkanten och promenerade istället.


Det var en härlig natur, väldigt grönt eftersom där fanns så mycket vatten så grönskan torkade inte i värmen. Palmer växte det i massor.

 Där fanns  flera saltdammar. Det känns lite konstigt att detta kan renas och bli det salt vi har på matbordet. Här går en massa fåglar och bajsar i dammarna hela dagarna.


 Saltet läggs upp i stora pyramider. De ser väldigt smutsiga ut på ytan. Detta salt äter vi . Det känns inte så aptitligt. Jag kände på saltpyramiderna och de var väldigt hårda. Jag undrar hur det renas, men trots det var jag ju tvungen att smaka  på några saltkristaller och de var goda.



 

 

 

 

 

 

 

Där fanns inte så många hus men de som var där hade vakthundar i trädgårdarna som skällde så länge de såg någon människa eller hund. En liten fin rabatt.

 

Jag vände tillbaka till bilen efter en stund, men gubben fortsatte. På sin promenad så kom han för nära ett hus som inte hade något staket. Han fick åtta små hundar hängande i byxorna. Han fick lite skråmor på benen men byxorna klarade sig. Hundarnas matte stod i dörren och tittade på det hela. Hon ropade inte på dom. Det är inte riskfritt att vara fågelskådare.

Ett fint litet förråd, med en läcker dörr.

Sedan åkte vi och åt lunch på en snackbar. Gubben tog en hamburgare och jag tog en toast utan skinka. De tycker att jag är lite knäpp som inte vill ha skinkan. Men när gubben fick sin hamburgare som var mer en råbiff,  så kändes det bra att äta det jag gör. Gubben sa att den var god och nu hade han sett så mycket fåglar så om han skulle bli sjuk så gjorde det inte så mycket.  Men det gick bra ingen av oss blev sjuka på resan.

 

hotellet fanns det en utställning av en Maria José Caetano, en han eller hon eller kanske en hen. Vi googlade  och det är en hon. 

 


Jag gillar dörrar och här har hon gjort en tredimentionel  bild och det gör bilden mer realistisk. Väldigt läckra, tycker jag.

Resten av kvällen satt vi på balkongen och följde  folklivet nere på grusplanen och runt i kring. Vi ser en skolgård som inte är omgärdad av murar eller stängsel, vilket är vanligt här. Har sett en ung tjej som tydligen rastar hundar. Hon har två till tre hundar med sig varje gång. En man som har diverse grushögar och dom rättar han till mycket noga. Bredvid grusplanen ligger ett hus med skräp och löv på ett platt tak, bilden under. Där kommer en liten vit hund upp ibland och gör ifrån sig. Jag har inte sett den få komma ut mer än detta. Han tittar över kanten och viftar på svansen om han ser någon bil komma,  innan han går ner från taket och springer in i huset.  

               

 Vi såg dem komma och tömma soptunnorna mycket sent på kvällen. Det finns mycket att sitta och titta på. Så skönt att bara sitta och njuta, i lagom värme nu på kvällen. Nu är det bara en heldag kvar.












tisdag 15 juli 2014

Semester i Portugal. Nionde dagen

I dag blev det Qi Gong på balkongen. Med en underbar soluppgång bakom kyrktornet och en tupp som gal  i närheten.

Solen går upp rätt sent mot hemma, men stiger fort och sedan steker den oss ända till kvällen. Den går ner vid kl.20:30 och kl .21:00 är  det alldeles mörkt.                    Vi gick ner och åt av ett dignande frukostbord även här. Personalen var väldigt snabba att ta undan använt porslin och även att duka av om de trodde att vi ätit färdigt. Det bästa var att inte gå samtidigt utan turas om att hämta mat.

I dag åkte vi till ett naturreservat och på vägen skulle vi tanka bilen. Vårt första problem var, hur få upp tanklocket? Vi letade runt på instrumentbrädan och vid sidorna, men vi hittade inget. Men en snabb man som undrade om vi ville ha bensin, han visste precis var spaken fanns. När det var klart så frågade manen om vi skulle betala med kort eller kontant. Kontant svarade gubben och tänkte gå in på bensinmacken, men då hejdade manen honom och tog betalningen där ute och stoppade pengarna i sin ficka. Vi har ingen aning om någon blev lurad på pengar, vi kanske också blev lite lurade men det var varken första eller sista gången i så fall.

Naturreservatet var stort och fint. När vi gått en stund så upptäcker gubben att han glömt det andra batteriet på hotellrummet och det som satt i kameran var slut.  Vi gick där en stund och sedan åkte vi tillbaka till hotellet för batteribyte. Vi bestämde att han skulle åka tillbaka senare på eftermiddagen själv.

 
 

Fint med blommande kaktusar.


 

 


 Vi bestämde oss för att åka till Faro och flygplatsen för att se hur lång tid det tog att åka dit och var vi skulle lämna bilen. Det är inte så jätte bra skyltat så det tog en stund. Vi fick allt klart för oss, vi flyger hem rätt tidigt på morgonen så det känns bra att veta vägen. Vi hade tänkt att besöka Faro men det kändes stort och stressigt så vi åkte tillbaka till Olhão.  Vi gick runt och tittade i gränderna.



 

 De har balkonger och uteplatser lite varstans. På det gula huset ser man att där finns en balkong även på taket. Ofta finns det en liten innegård också. Här som i Lissabon hänger el-ledningar  lite som de tycker, kors och tvärs  i de trånga gränderna och över smala gator.  Jag hittade en sybehörsaffär, rätt lik våra.

Här hade de fina smidesbalkonger.  När vi går där på små gatorna så ser vi tre kvinnor sittande på gatan mot en husvägg. Det står en ung kille  lite lutad över den kvinnan som sitter i mitten . Han gormar och smäller till henne på huvudet och kräver att få något som hon har, antagligen pengar. Hon försöker protestera men då smäller han till henne igen. Vi känner oss rätt maktlösa. Gubben suckar och säger " man kan ju inget göra ".   Vi hittar tillbaka till hotellet utan att gå vilse alltför mycket.

 Gubben åkte iväg till naturreservatet med ett laddat batteri och jag gick ner till stranden. Det var ebb nu och då är det full aktivitet  långt ut i havet.  Människor som plockar något i hinkar och hundarna får vara med och springa på den så gott som vattenfria botten.



 
 

Den här segelbåten tyckte jag var fin. Inga lyxiga krusiduller. En cykel står parkerad ombord så det känns som om det är en seglande bostad.


 
 

Så finna soffor hade de i parken.  Solen stekte rätt bra och rätt mycket folk överallt så  efter en stund gick jag hem till vårt rum och satt på balkongen som låg i skugga nu på eftermiddagen. Det var skönt att få sitta en stund för sig själv och smälta alla intryck som hela tiden sugs in i huvudet och i hela kroppen. Efter ett par timmar kom gubben tillbaka mycket nöjd. Det hade varit mycket fåglar som han fotograferat.  Han hade köpt med sig öl som vi avnjöt på balkongen.

Vi bestämde oss för att gå ut på stan och äta middag. När vi gick ut var kl.20:00 och luften var ljummen. Vi hittade en restaurang som hade uteservering mot gatan och både kött och fiskrätter. Det var jätte god mat och sedan tog vi en kaffe och tänkte sedan gå men då kom Mr. Brito och tyckte att det var alldeles för tidigt att gå hem. Han föreslog att jag skulle ta en Safari, så jag gjorde det och den var riktigt god . Gubben tog en Whisky. Mr.Brito var mycket pratsam och han berättade att på fredag kväll skulle de ha levande musik " mùsica ao vivo". Jag sa att då kommer vi och han lovade oss ett bord  kl.20:00. Nu har vi inte många dagar kvar.

 

 

 

 


söndag 13 juli 2014

Semester i Portugal. Åttonde dagen.

 

 

När vi vaknade nästa dag så öppnade vi även då altan dörrarna och njöt av sval luft innan solen gått upp och av fågelsång. Solen gick upp så röd och fin och jag gjorde Qigong på altanen.   Sedan packade vi och checkade ut och bar ut till bilen innan vi gick och åt frukost.  Den serverades inte förrän kl. 8.00. I dag var där en bister kypare, han talade till och med om för oss var vi skulle sätta oss.  Vi sa farväl till storkungarna som satt på bokanten och  provade sina vingar.                  

 Sedan bar det av ut i fågelmarkerna.  Vi körde genom många små mysiga byar,  nu soliga dagar helt tysta och lite öde. Det är för varmt att vara i solen.

Att vara co-driver  till en fågelskådare är inte helt lätt. Gubben hade med dubbla kartor  eller rättare sagt tre dubbla kartor. Först den vanliga som normala människor använder sedan ett litet häfte med en karta  i större skala för mindre vägar.  Sedan ytterligare  ett häfte med ändå större skala och för mycket små vägar.  Först så letade vi efter en stork-koloni. Det var inte alltför svårt att hitta och det såg riktigt härligt ut med flera träd fulla av storkbon. Det kändes som hyreshus i en förort. Trots att de är en så stor fågel så göms de rätt bra i grönskan.

 
 

Så här såg det ut inne i trädet. Där fanns väldigt många bon. Vilket liv när alla ungar börjar bli flygga. Men en del ville ha tvåvåningsvilla, och bo lite för sig själva. Jag kan tycka att det inte känns så barnvänligt med elledningar kring boendet.

 

Det var många härliga vyer med ängar och små hus, slingrande vägar och en stekande sol. Värmen var uppe i 33gr.  Vi fortsatte och skulle hitta en liten, väldigt liten väg som skulle gå parallellt med en stor väg. Efter ett stort letande och körande,  och efter att ha vänt gånger flera, så hittade vi den.   En smal grusväg,  där det absolut inte gick att möta någon och om vi möte någon så var det troligast  en traktor. Portugiserna tycker om att sätta ut skyltar vid sina stängsel om att det är förbjudet att beträda marken. Här såg jag inga skyltar så vi körde.  Det var en vacker väg och  vi körde sakta och kunde stanna när det var någon fågel som måste studeras,  men när vi kört några km. så såg vägen ut så här.

Det fanns inte någon möjlighet att komma längre. Ni ser på andra sidan att det var som en skogsväg vi körde på. Det var bara att försöka vända och köra tillbaka.  Vi fortsatte på småvägar som bara fanns i de små häftena, ibland tveksamt om de fanns i verkligheten. Det var små slingrande  vackra vägar utan trafik.  Efter dessa strapatser så bar det av över rätt mycket berg för att komma till  Olhão i Algarve. I bergen var  det rätt smala branta vägar och en hel del tung trafik. Jag trodde flera gånger att vi kört fel, men så var det inte. Uppe på höjderna kändes det skönt, inget folk och mycket natur utan stängsel. Där växte kaktusar vilt och som  ibland blev oigenomträngliga stängsel  med sina taggar.

 




Här uppe är det bränt av solen, vid husen så var det bara det som fanns i krukor som var grönt. Kan förstå hur viktigt för dom att ha blommor i krukor för att de ska kunna överleva.              Det var skönt att slippa motorväg och den stressen.


Vi kom fram till Olhão på eftermiddagen och efter lite letande utefter havskanten så hittade vi Hotel Marina.  Ett stort modernt hotell, jag trivs inte på dessa.

 

 Där var en stor foajé där vi checkade in och en våning upp fanns det barservering och två badbassänger en för barn och en för vuxna. Där låg många och stekte sig. Såg senare att ville man vara säker på att få den solstol som önskades så gick man ut före frukost och la dit handdukar för att boka plats. Hissarna var av glas så det var mycket att titta på när vi åkte upp till vårt rum på fjärde våningen.  Det var ett fint rum och en rätt stor balkong. Badrum med badkar. Sköna sängar, med bäddmadrasser för första gången på den här resan.  Gubben läser någon fågelbok.

Utsikt från balkongen. 

 

 


Här hade vi en bra havsutsikt.  När jag sitter där på balkongen så händer det mycket ute på grusplanen. Det kommer ut två karlar från ett hyreshus med varsin hund.  De släpper sina hundar, den ena hunden får syn på en äldre herre som cyklande korsar grusplanen. Hunden rusar mot cyklisten skäller och nafsar manen i byxbenen och kanske på smalbenet. Ägaren till hunden ropar, viftar och skriker på hunden men hunden bryr sig inte om sin husse. Då plötsligt ramlar manen på cykeln. Då antingen så tycker inte hunden det är roligt längre eller om den tycker att han ska lyda husse, den springer till husse. Den äldre manen reser sig och leder sin cykel. Då kommer det en kille på moped och hunden rusar på den också. Mopeden går fort och killen bryr sig inte så det händer inget.  Sedan står de två karlarna och pratar  hundarna får nosa lite, därpå går de tillbaka med kopplade hundar. Det var inte någon lång promenad, men de fick göra ifrån sig i alla fall.

Vi diskuterade om vi skulle äta på hotellets restaurang eller gå ut på stan. Det slutade med att vi skulle testa hotellet.


Vi klädde inte upp oss, utan hade jeans och tröja. När vi kom till restaurangen så togs vi emot av svartklädda kypare i vit skjorta och västar i olika snitt beroende av vilken grad de hade antagligen. Vi blir visade till ett bord och den kvinnliga kyparen undrar om vi vill att vinet ska ingå i buffen då kostade det lite extra. Vi tog detta erbjudandet men det visade sig att det blev inte så mycket vin. Det var en väldigt tilltagen Buffé. Där fanns både kött och fisk och mycket frukt och grönt. Där fanns också ett enormt dessert bord.  Som ni ser så hade de dukar som hängde ganska långt ner på sidorna. När jag ska resa mig upp och hämta mat så ser jag inte förrän efter en stund att jag får med mig duken. Jag lyckas se det precis innan något åker i golvet. Jag trodde jag dog, tanken på vad som hänt om jag inte upptäckt det i tid.  Lite senare ska jag ge gubben en smakbit av en kaka jag har, och när jag sträcker mig över bordet så är jag nära att välta mitt vinglas. Det var en lättnad att lämnade restaurangen. Jag vill dra så lite uppmärksamhet till mig som möjligt och därför blir det precis tvärtom. Vi gick till baren där det var lugnt och tog oss en Ricard och en Whisky. Sedan var vi rätt trötta och somnade gott.