Semester i Portugal. Sjätte och sjunde dagen.

 

 Vi var uppe rätt tidigt  på morgonen för att packa och göra oss i ordning.     Bilen skulle hämtas kl. 8.00. Men när gubben kom dit så öppnade de inte förrän kl.9.00. Vi åt frukost i lugn och ro. Checkade ut från hotellet  och gav oss i väg.

Jag brukar vara co-driver och det var jag även i dag. Vi hade planerat så bra, att ta kustvägen mot Lissabon och bron vi skulle åka på till andra sidan floden låg hitom Lissabon. Det kändes bra i två kvarter. Där stod en polis och dirigerade oss åt ett helt annat håll. Vi förstod inte riktigt varför, men så såg vi att det var en cyckeltävling. Först tänkte vi att vi kör väl något kvarter och försöker sedan komma ner till kustvägen igen. Men det blev inte lätt. Till slut så var vi inne i villaområden och återvändsgator. Men grönskande fina trädgårdar fanns det överallt. Vi var lite oroliga och undrade hur detta skulle sluta.

Vi hamnade på en större väg och då gick det undan. Vi såg att vi närmade oss bron och Lissabon. Plötsligt var vi  tvungna att välja rakt fram eller höger. Vart sa gubben och jag pekade snabbt höger och sedan undrade jag vart vi skulle hamna. När vi kört runt, runt så var vi på väg ut över bron. Lite tur ska man ha ibland.

Det var en härlig känsla när vi kommit över bron och det var landsbygd.  Nu var det lättare att hitta vilken väg vi skulle åka, och ett helt annat tempo.

Det var småslingrande vägar med olivodlingar, många moderna odlingar och har inte alls den charmen som de gamla. Det blir inga lundar i de moderna, de ser mer ut som vindruvsodlingar, där de står tätt på led, inga mysiga lundar. Allt måste vattnas rätt mycket för nu är det vår och redan 30 gr. varmt. Det syns där det inte vattnas där är det gult och torka. Men med vatten så växer det rejält.

När jag ser små lappade skjul  och stor fattigdom, så blir jag varm i hjärtat av att se hur väl de sköter sina små odlingar. De får nog slita rätt bra för att kunna vattna grödorna i denna stekande sol.  Inne i storstäderna var det många som hade odlingar utefter järnvägsspåret, eller på en liten ödeplats.   Så på sätt och vis finns det en sorts allemansrätt  här också.

 Vi kom till korkeksodlingar. Det var en magisk känsla, att uppleva dessa svarta stammar,  det är svårt att förklara. Bilderna kan inte riktigt  berätta stämningen i denna trolska skog.

                                         

De svarta stammarna ser ut som om de brunnit. Gröna kronor och grön under-vegetation förstärker det svarta.  Många stora odlingar är väl inhägnade och ibland gick det nötkreatur och betade bland träden.  Utefter många vägar står det korkek som skördas, vems de är vet jag inte. 

 Vi åkte och följde kartan tills vi kom fram till Santa Vitória, en liten by där det kändes som om det var den enda gatan som fanns i byn. Utefter gatan fanns nog 20 hus,  små vita med fönsterluckor. Plötsligt så fanns där trafikljus i en vägkorsning, mitt i byn. Vi skulle svänga höger.  Precis när vi svängt, så står det två hästar och betar på en gräsplätt.  De är bundna i varsin lina, som vi hade våra kalvar förr. Det är många hästar som har det så. Men här hemma,  har våra kaniner det fortfar-ande väldigt dåligt med utrymme.  Så jag ska väl inte gnälla. När vi närmar oss Vila Galé Clube de Campo så åker vi längs en apelsin allé, med mogna frukter.

 

Där fanns även stora vinodlingar och vinförsäljning.  Hotell låg verkligen långt ute i ingenstans. Det kändes väldigt skönt efter våra intensiva dagar i Lissabon.

 

 

 

Här är det storkbon överallt. Det var ett lugnt och trevligt hotell. Vi tog oss en öl på deras uteservering. Sedan  promenerade  vi runt  för att se hur det såg ut på området.  Vi gick ner mot något stall av något slag och där fanns stora odlingar som visade sig vara ludna persikor. När vi kom mot stallet så kommer det en ljusbrun labradorliknande hund rusande och skällande mot oss. Jag sa glatt " hej på dej vad roligt att du hälsar oss  välkomna" han viftade på svansen och efter honom kom en svart hund. De kelade med oss, men den ljusa blev lite ivrig och tog min arm i munnen som en del hundar gör. Men efter en stund fick jag säga till honom  att det räckte. Han menade inget illa men  det gjorde lite ont när han blev så uppspelt. Han släppte med en gång och sedan begav dom sig tillbaka till stallet. I en hage gick det diverse djur, en åsna och  en häst som stod under ett träd för att få lite skugga. En lama och en struts, en tacka med en skälla och några lamm. Där fanns rätt många minigrisar. På kvällen åt vi i hotellets restaurang och drack vin från odlingarna på platsen och en lokal olivolja hade dom på varje bord.  Jag tog en soppa med fisken bacalao, den var god. När vi ätit färdigt tog vi en liten omväg till vårt rum. Det blir mörkt väldigt fort här, bara på en halvtimme så är det mörkt. Så det var riktigt mörkt när vi kom ut. I mörkret var det en väldig aktivitet på djuren. Grodorna höll serenad, det fanns många grodor och det är ju bra för här finns många storkungar som behöver mat. Vi hörde cikador, syrsor och vassångare. Vi såg två ugglor som försvann ut i mörkret. Vi hörde djuren i hagen röra på sig , de njuter av att slippa solen en stund.  

  Nästa dag vaknade vi kl. sex och öppnade altandörrarna. Det var fågelsång och storkklapper, frisk sval luft  som kom in till oss.  Vi såg hur solen steg i horisonten.

Vi hade ett storkbo en liten bit bort från vår altan.  Storkarna har jobbiga dagar de står med lyfta vingar över sina ungar för att skydda dem mot solen. Dessutom behöver de mat för att växa, de sliter i värmen. Frukosten på hotellet var gigantisk, där fanns allt förutom gröt och hårda frallor. Där fanns  8 olika juicer, 5 olika sorters ostar och mycket mycket  mer för både barn och vuxna. Sedan åkte vi iväg för att utforska fågelvärlden här nere. Vi var vid en gammal slottsruin, det finns rätt många sådana här.  På  innergården växte  fikon, citroner och apelsiner och ett stort olivträd. Nu var det duvor som  bosatt sig i stengluggar och i grönskan.

 

 

 

 På en stenvägg kunde man se ett mönster som bevarats.

Det var lite oroligt att åka i dessa små städer. Vi hade ingen stor bil men det var ändå svårt i dessa smala trånga gränder. Vi lyckades få tag i vatten och någon sorts piroger att äta. Det är inte lätt att se var affärerna finns. Det är som i Frankrike det syns inte utvändigt utan man måste komma nära och titta in genom dörren för att se att det är en affär.  Dagen blev lyckad tyckte gubben ur fågelsynpunkt och jag är nöjd med att ha hunnit med att göra ingenting bara njuta och beskåda naturen, och jag har hittat lite fina stenar.