Semester i Portugal. Åttonde dagen.

 

 

När vi vaknade nästa dag så öppnade vi även då altan dörrarna och njöt av sval luft innan solen gått upp och av fågelsång. Solen gick upp så röd och fin och jag gjorde Qigong på altanen.   Sedan packade vi och checkade ut och bar ut till bilen innan vi gick och åt frukost.  Den serverades inte förrän kl. 8.00. I dag var där en bister kypare, han talade till och med om för oss var vi skulle sätta oss.  Vi sa farväl till storkungarna som satt på bokanten och  provade sina vingar.                  

 Sedan bar det av ut i fågelmarkerna.  Vi körde genom många små mysiga byar,  nu soliga dagar helt tysta och lite öde. Det är för varmt att vara i solen.

Att vara co-driver  till en fågelskådare är inte helt lätt. Gubben hade med dubbla kartor  eller rättare sagt tre dubbla kartor. Först den vanliga som normala människor använder sedan ett litet häfte med en karta  i större skala för mindre vägar.  Sedan ytterligare  ett häfte med ändå större skala och för mycket små vägar.  Först så letade vi efter en stork-koloni. Det var inte alltför svårt att hitta och det såg riktigt härligt ut med flera träd fulla av storkbon. Det kändes som hyreshus i en förort. Trots att de är en så stor fågel så göms de rätt bra i grönskan.

 

 

Så här såg det ut inne i trädet. Där fanns väldigt många bon. Vilket liv när alla ungar börjar bli flygga. Men en del ville ha tvåvåningsvilla, och bo lite för sig själva. Jag kan tycka att det inte känns så barnvänligt med elledningar kring boendet.

 

Det var många härliga vyer med ängar och små hus, slingrande vägar och en stekande sol. Värmen var uppe i 33gr.  Vi fortsatte och skulle hitta en liten, väldigt liten väg som skulle gå parallellt med en stor väg. Efter ett stort letande och körande,  och efter att ha vänt gånger flera, så hittade vi den.   En smal grusväg,  där det absolut inte gick att möta någon och om vi möte någon så var det troligast  en traktor. Portugiserna tycker om att sätta ut skyltar vid sina stängsel om att det är förbjudet att beträda marken. Här såg jag inga skyltar så vi körde.  Det var en vacker väg och  vi körde sakta och kunde stanna när det var någon fågel som måste studeras,  men när vi kört några km. så såg vägen ut så här.

Det fanns inte någon möjlighet att komma längre. Ni ser på andra sidan att det var som en skogsväg vi körde på. Det var bara att försöka vända och köra tillbaka.  Vi fortsatte på småvägar som bara fanns i de små häftena, ibland tveksamt om de fanns i verkligheten. Det var små slingrande  vackra vägar utan trafik.  Efter dessa strapatser så bar det av över rätt mycket berg för att komma till  Olhão i Algarve. I bergen var  det rätt smala branta vägar och en hel del tung trafik. Jag trodde flera gånger att vi kört fel, men så var det inte. Uppe på höjderna kändes det skönt, inget folk och mycket natur utan stängsel. Där växte kaktusar vilt och som  ibland blev oigenomträngliga stängsel  med sina taggar.

 

Här uppe är det bränt av solen, vid husen så var det bara det som fanns i krukor som var grönt. Kan förstå hur viktigt för dom att ha blommor i krukor för att de ska kunna överleva.              Det var skönt att slippa motorväg och den stressen.

Vi kom fram till Olhão på eftermiddagen och efter lite letande utefter havskanten så hittade vi Hotel Marina.  Ett stort modernt hotell, jag trivs inte på dessa.

 

 Där var en stor foajé där vi checkade in och en våning upp fanns det barservering och två badbassänger en för barn och en för vuxna. Där låg många och stekte sig. Såg senare att ville man vara säker på att få den solstol som önskades så gick man ut före frukost och la dit handdukar för att boka plats. Hissarna var av glas så det var mycket att titta på när vi åkte upp till vårt rum på fjärde våningen.  Det var ett fint rum och en rätt stor balkong. Badrum med badkar. Sköna sängar, med bäddmadrasser för första gången på den här resan.  Gubben läser någon fågelbok.

Utsikt från balkongen. 

 

 

Här hade vi en bra havsutsikt.  När jag sitter där på balkongen så händer det mycket ute på grusplanen. Det kommer ut två karlar från ett hyreshus med varsin hund.  De släpper sina hundar, den ena hunden får syn på en äldre herre som cyklande korsar grusplanen. Hunden rusar mot cyklisten skäller och nafsar manen i byxbenen och kanske på smalbenet. Ägaren till hunden ropar, viftar och skriker på hunden men hunden bryr sig inte om sin husse. Då plötsligt ramlar manen på cykeln. Då antingen så tycker inte hunden det är roligt längre eller om den tycker att han ska lyda husse, den springer till husse. Den äldre manen reser sig och leder sin cykel. Då kommer det en kille på moped och hunden rusar på den också. Mopeden går fort och killen bryr sig inte så det händer inget.  Sedan står de två karlarna och pratar  hundarna får nosa lite, därpå går de tillbaka med kopplade hundar. Det var inte någon lång promenad, men de fick göra ifrån sig i alla fall.

Vi diskuterade om vi skulle äta på hotellets restaurang eller gå ut på stan. Det slutade med att vi skulle testa hotellet.

Vi klädde inte upp oss, utan hade jeans och tröja. När vi kom till restaurangen så togs vi emot av svartklädda kypare i vit skjorta och västar i olika snitt beroende av vilken grad de hade antagligen. Vi blir visade till ett bord och den kvinnliga kyparen undrar om vi vill att vinet ska ingå i buffen då kostade det lite extra. Vi tog detta erbjudandet men det visade sig att det blev inte så mycket vin. Det var en väldigt tilltagen Buffé. Där fanns både kött och fisk och mycket frukt och grönt. Där fanns också ett enormt dessert bord.  Som ni ser så hade de dukar som hängde ganska långt ner på sidorna. När jag ska resa mig upp och hämta mat så ser jag inte förrän efter en stund att jag får med mig duken. Jag lyckas se det precis innan något åker i golvet. Jag trodde jag dog, tanken på vad som hänt om jag inte upptäckt det i tid.  Lite senare ska jag ge gubben en smakbit av en kaka jag har, och när jag sträcker mig över bordet så är jag nära att välta mitt vinglas. Det var en lättnad att lämnade restaurangen. Jag vill dra så lite uppmärksamhet till mig som möjligt och därför blir det precis tvärtom. Vi gick till baren där det var lugnt och tog oss en Ricard och en Whisky. Sedan var vi rätt trötta och somnade gott.