Semester i Portugal. Elfte dagen.

Jag vaknade vid femtiden och stod på balkongen en stund. Tuppen har inte vaknat ännu, eller om han är instängd över natten.  Förrådslängorna som ligger nedanför vår balkong, där var det aktiviteter så här tidigt.

Där är annars aktiviteter på kvällarna. Jag har inte lyckats räkna ut vad de gör. Det är bara gubbar eller pojkar inga kvinnor.

I dag efter frukost åkte vi till ett naturreservat utanför Tavira som heter Castro Marim. Det var inte helt lätt att hitta dit och vi ville inte åka in i Spanien. Det var beläget rätt nära Spanska gränsen

 

 

 

Det var en vacker vy ut över markerna. Ett mysigt hus fanns det här uppe. Måste vara någon fågelskådare som bor där på somrarna.

Även naturvårdsverket hade en byggnad här. 

Jag hittade flera fina stenar här uppe.  

Vi åkte till en sandstrand. Jag ville gå i Atlantens vatten. Vi var vid Rio Sequa som rinner ut i Ria Formossa. Det var en rätt fin sandstrand med mycket stenar och snäckor.  Så det blev några snäckor också.

 

 

 

 

 

När vi gick där och letade snäckor och stenar så kom det en äldre man med två hundar, den ena gick precis bakom mig och nosade lite i mina knäveck. Då höll jag ner handen och då slickade han mig på handen och viftade på svansen, jag sa till honom att han var fin. Men det fick vi båda ångra. Mannen skällde på hunden och sa antagligen till den att han uppfört sig fel. Hunden hukade sig och la svansen mellan benen, jag blev så ledsen för det var ju mitt fel, inte hundens. Den andra hunden var tydligen äldre och hade lärt sig sin läxa. Han gick en lång omväg runt oss och sneglade skyggt åt vårt håll. Hade min blick kunnat döda hade nog ägaren varit död nu.   

 

Vi åkte tillbaka till Olhão och handlade lite bröd, ost, öl och skinka.   Vi äter lite lätt lunch nu på dagen för i kväll ska vi till restaurangen där vi bokat bord hos Mr Brito. Jag tänkte att vi kunde sitta i parken vid kajen och äta, men gubben ville gå till vårt hotell. Det var nog bra för i parken sitter mest hemlösa och deras meny var rätt begränsad.  Jag såg en man som skulle äta mat han hade med sig.  Jag trodde han hade en burk med pastej eller dylikt, men när jag läste på burken så var det hundmat. Det behöver inte vara dåligt, det är nog samma aromer och e-numer som i vår mat.   

Vi gjorde oss iordning för att vår sista kväll gå till restaurangen med levande musik. Promenaden dit gick utefter kajen. Väl framme blev vi väl mottagna och fick ett bord en bit från musiken, dukat för oss två.

 

 

Vi beställde från menyn, jag en fiskrätt som de rekommenderade, gubben en kötträtt. Där fanns även buffé, som många tog. På buffén fanns ris, bönor, potatis och grönsaker.

 

 

 

Sedan kom de ut med grillade spett med korv, kyckling, kött och ananas och skar upp vid bordet. De återkom så många gånger gästen ville. Varje kypare skrev upp på en griffeltavla när han lämnat kött vid  något bord. Det blev så att mot slutet av kvällen så blev det liv bland personalen då de inte var överens om det som stod på tavlan, de var nog inte helt nyktra personalen heller.  De hade pappersdukar och skrev direkt på bordet om det var något gästen inte ville ha, ex. griskött.

 

 Musiken var en trubadur som gjorde ett tappert försök.  Det var bara män i personalen, men i köket fanns det tydligen kvinnor för det smög ut en kvinna ibland och fyllde på buffén. I kväll fick vi välja vilket vin vi ville ha,  det fick vi inte sist. Vi beställde dessert och då fick vi den direkt från en kyl. Han tog inte bort locket en gång, på burkarna  innan han serverade oss. När vi betalade så fick vi en liten shot, en liten drink i ett snapsglas. Vi gick hem i ett ljummet väder säkert 24 gr. varmt.

Den här sista natten sov jag dåligt. När kl. var ett så vaknade jag av att det var så varmt, trots öppen balkongdörr. Vid halv tre var det disco någonstans. Vid kl. fyra är tuppen vaken. När kl. var halv sex gick jag upp och packade det sista. När vi checkat ut så gick vi en promenad innan frukosten. Det var ebb och många var redan ute och plockade i sanden. Jag frågade en man som höll på att plocka ihop sina saker, vad de plockar för något. Han kunde ingen engelska men han sa att de plockar amuas, lät det som. Vi har fått fram att det är musslor, troligen hjärtmusslor.

 

 Hemresan gick bra, vi hade bra sikt från planet över Portugal och sedan bergen i Spanien. Jag kan förstå att Eta kunde gömma sig uppe i Pyrenéerna. Vi kom hem till ett gråkallt Sverige men gött att vara hemma igen. Roligt att få uppleva Portugal och deras kultur, tur med vädret hade vi också,  bättre för varmt än regn hela tiden. Nu är det många intryck att smälta.