Semester i Portugal. Fjärde dagen.

På fredag morgon satte gubben på radion vid halv sex, så det blev till att vakna. Det kändes rätt hyfsat i höften när jag gick upp,  jag gav mig själv healing i går kväll.  I dag har jag bestämt mig för att ta mina gamla ingångna sandaler på mig.  Vi gick ner och åt frukost,  och det är så gott med all frukt de har på frukostbordet. Till detta tar jag en yoghurt naturell. Sedan kaffe,  vilket är helt okej, och en eller två croissanter. Efter den frukosten klarar jag mig en stund. 

 Vi frågade på hotellet hur deras postlådor ser ut och fick någon konstig förklaring som vi inte förstod. Vi har letat i flera dagar men har inte lyckats hitta några som vi tyckt borde vara postlådor, vi har förstått att de ska vara röda.

I dag begav vi oss till Sintra. Det var en skön morgon när vi gick ner till tåget. Det fläktade  lite och solen hade  börjat stiga på himlen. Som en skön sommardag för oss frusna nordbor. Vi visste att vi skulle åka mot Lisboa som de säger här. I tågvagnen fanns två ljuslockiga tjejer i 4-6 års-åldern som klättrade uppåt stäng-erna och på bänkarnas ryggstöd,  gapade och skrek för att pocka på uppmärk-samhet,  lite konstigt var det för barnen har inte märkts här. Men så hör jag att det är svenska barn som får härja som de vill.  Jag skäms över att vara svensk.    Sedan gick vi  av i  Alcântara-Mar  och därefter  skulle vi försöka hitta till Alcântara-Terra  stationen.  På vägen dit gick vi förbi detta målat på en vägg.

De firade 40-års minne av Nejlikerevulotionen. Jag tycker det var väldigt fin graffiti.  

Den här där teglet fått bli håret.

                                                   

Vi fick gå en bra bit för att hitta Alcântara-Terra  men det gick bra.  Från den stationen skulle vi bara åka  till nästa station  som heter  Campolide.  Där skulle vi byta till tåg mot Sintra.  Det var en rätt stor modern station med statyer kiosk och toaletter.

När vi kom ut på perrongen fick vi se en akvedukt. Det är Aqueduto das Águas Livres  som är en färskvatten-akvedukt, som sträcker sig 18 km över Alcántaradalen till Lissabon. 

Den  överlevde jord-bävningen  och har sedan 1748 försett Lissabon med färskt vatten och gör så än idag.

Det var ett tåg med två våningar som vi fick åka med. Bra utsikt att sitta däruppe och se allt vi passerade.

Sintra var en typisk turiststad. Men mycket Portugisisk, härliga små hus med  små trädgårdstäppor,  mycket växtlighet i de små trädgårdarna. De har ett dingnande citronträd  i varenda liten trädgård. 

 Även vid  sidan av gatan, vid murens kant växer det vackert.

                                                      

 Det växer uppåt  på stenmurarna, förmodligen ogräs men fint tycker jag

Vi skulle äta lite,  och hittade ett ställe som verkade bra. Det är så kuperad terräng så utsikten kunde bli så här. Här sitter vi i gatuplan på en bred trottoar och så är  utsikten hustak.

                                         

Jag beställde  deras nationalrätt Bacalhau. Det är kabeljo eller  klippfisk, som är torkad och saltad. Portugiserna säger att det finns 365 olika sätt att tillreda den på.  Den påminner väldigt mycket om vår lutfisk.  I affärerna låg de i stora högar,  stela, torkade och utspända flak.  Nu fick jag grillad Bacalhau med oliver och vitlök, annorlunda och gott. Till brödet innan maten fick vi en alldeles underbar getost. Där fanns också en sardinkräm som var god.                 

En vy vi hade när vi åt. En madonna i grönskan.

                                                     

Vi ville ta oss upp till Castelo dos Mouros,  Morernas borg.  Vi övervägde att gå upp dit, men det gjorde vi bara några sekunder,  sedan bestämde vi oss för att ta en buss,  upp till borgen.

Det var väldigt trångt på bussen. Där  fanns många smala gator, i vissa kurvor fick chauffören  backa några gånger för att komma runt. Vi körde förbi personer som vandrade längs vägen. Med fara för sina liv, kan jag tycka.

                                 

De fick verkligen se sig för när bussen och bilar kör om dem. I varje kurva tutade han ordentligt och det var verkligen befogat, det gick inte att mötas. Det som kändes skönt var att det  inte fanns  riktigt stora klippstup utan mest träd- och buskbeklädda kanter.

 

 

 

Vi åkte förbi en liten borg som var anonym.

                                 

Ett lite mindre hus inne i grönskan på berget.

                                                       

Den här fina borgen  Castelo dos Mouros  uppfördes på 700-talet  strax efter morernas  ockupation av Portugal.  Afonso Henriques erövrade borgen för de kristna 1147.  I dag är det en underbart välbevarad ruin med en otrolig utsikt ända ut till havet.

Det var så skönt att komma in i grönskan och svalkan, och komma ifrån solen en stund.

                                                           

Här fanns en gammal jordkällare eller dåtidens kylskåp.

                                                        

Den är verkligen sammanbyggd med berget, de smälter ihop.

 

 

 

 Utsikt från ett av murens gluggar.

 

Vi tog bussen även tillbaka ner till byn.  Vi kände oss rätt nöjda med dagen och bestämde oss för att åka till Sintra i morgon också. Vi hinner inte med allt på en dag.              När vi åkte tåget hem så såg vi att det var riktigt varmt !!

Man kan förstå att en del tåg såg ut så här. Det gick inte att se in alls men var som vanligt inifrån. Jag trodde först att det var någon typ av godståg. Väldigt smart det blev svalare inne i tågvagnen. 

 

 

Det kom en fin sten med hem även härifrån.  Sedan åkte vi hem till Estoril. Det blev  dock en liten omväg då vi gick på fel tåg i  Campolide. Det blev till att åka över  floden Tejo på en hängbro  som när den öppnades  1966 var den  längsta hängbron i Europa.  Bron  har  blivit uppkallad efter  Nejlikerevulotionen, och heter Ponte 25 de Abril. Så hemfärden tog lite längre tid än vad vi tänkt.

Vi hann att vila en stund och sedan gick vi ner till restaurangen och åt en Buffé. I kväll hade dom Bacalhau gjord som någon sorts gryta med oliver, musslor och jag tyckte att det verkade vara potatismos bland det hela också,  det var väldigt gott.   Husets vin till detta, så mådde vi rätt bra.       Nu hade det kommit  en buss med svenska turister, som vi  hörde  prata i matsalen.     Vi kände oss nöjda med dagen.